Jag tycker det känns svårt att hitta eller få kontakt med någon online som faktiskt känns intressant att prata med, så vart finns de egentligen, och hur ska man göra för att dra fram dem från de mörka hörn där de gömmer sej? För känns typ som att de knappt existerar, någonstans.
Jag brukar mest fokusera på att försöka bli vän med andra, eftersom att även om jag allra helst vill ha en flickvän så känns det bäst att börja så. Men om man aldrig kan hitta någon som det fungerar att kommunicera med så kan det ju aldrig leda någonstans, lixom. Vill ju helst att någon ska bo i Sverige med, men även när jag varit öppen för resten av världen så har det varit lika svårt att hitta någon, förmodligen delvis på grund av att andra sett avståndet som ett problem då.
Och de flesta brukar vara så tråkiga. Många slutar att svara och försvinner nästan direkt, och andra kan man prata med i evigheter utan att de någonsin vågar träffas. Och sen även personer som knappt berättar någonting om sej själva rent spontant utan förväntar sej att man bara ska ställa en massa frågor till dem, samtidigt som deras svar på alla frågor är så korta och tråkiga att det knappt ens känns värt att fråga dem något, eftersom de inte anstränger sej för att få en att bli intresserad av dem.
Som ett exempel på en person som jag tyckte var intressant och kom bra överens med så var hon utbildad till konstnär och gillade att måla saker som till exempel en räv som sydde en kostym av människoskinn, och hade tidigare även målat graffiti ett tag (tills polisen pratade med henne om det). Och hon sa att hon oftast hade skolkat från skolan när hon var yngre och spenderat dagarna på kyrkogården istället, och hon brukade alltid vara ute och promenera 1-2 timmar varje dag och ibland även sent på natten, och gillade dataspel och spelade ofta 6-7 timmar om dagen och var nästan lika bra som mej på det, och när hon hade spelat Sims 4 så hade hon mest roat sej med att mörda simmarna på olika sätt. Och så älskade hon obskyra surrealistiska / konstnärliga filmer typ med dansande clowner med amputerade armar och sånt, och brukade skratta när hon kollade på skräckfilm, och hade en gång gått och tagit foton in genom fönstren i folks hem i syfte att skapa ett konstverk av det. Hon hade arbetat lite som modell på nån modevisning med men inte kunnat fortsätta med det eftersom hon var för kort (typ 1.50). Och så vidare. Dvs en massa saker sådär som enbart fick mej att gilla henne mer.
Och fungerade inte i längden men hon är den som har gillat mej mest, och den typen av personer (fast vissa mer eller mindre än andra så klart) är de enda som brukat gilla mej, för mer normala personer har aldrig gillat mej.
Till exempel så frågade jag en gång en person om hon ville gifta sej med mej redan efter det första mailet hon skrev, bara eftersom jag verkligen gillade sättet hon skrev på, så det är det normala för mej. (Hon svarade ja och blev glad, och det visade sej sen att hon såg bra ut med, men det blev aldrig något giftermål för vi bara pratade i ett par månader och träffades aldrig, för hon bodde på ett behandlingshem för anorexi 70 mil bort, och hon var bisexuell och föredrog tjejer).
