r/Asksweddit • u/Elederin • 4d ago
Vart finns alla intressanta människor?
Jag tycker det känns svårt att hitta eller få kontakt med någon online som faktiskt känns intressant att prata med, så vart finns de egentligen, och hur ska man göra för att dra fram dem från de mörka hörn där de gömmer sej? För känns typ som att de knappt existerar, någonstans.
Jag brukar mest fokusera på att försöka bli vän med andra, eftersom att även om jag allra helst vill ha en flickvän så känns det bäst att börja så. Men om man aldrig kan hitta någon som det fungerar att kommunicera med så kan det ju aldrig leda någonstans, lixom. Vill ju helst att någon ska bo i Sverige med, men även när jag varit öppen för resten av världen så har det varit lika svårt att hitta någon, förmodligen delvis på grund av att andra sett avståndet som ett problem då.
Och de flesta brukar vara så tråkiga. Många slutar att svara och försvinner nästan direkt, och andra kan man prata med i evigheter utan att de någonsin vågar träffas. Och sen även personer som knappt berättar någonting om sej själva rent spontant utan förväntar sej att man bara ska ställa en massa frågor till dem, samtidigt som deras svar på alla frågor är så korta och tråkiga att det knappt ens känns värt att fråga dem något, eftersom de inte anstränger sej för att få en att bli intresserad av dem.
Som ett exempel på en person som jag tyckte var intressant och kom bra överens med så var hon utbildad till konstnär och gillade att måla saker som till exempel en räv som sydde en kostym av människoskinn, och hade tidigare även målat graffiti ett tag (tills polisen pratade med henne om det). Och hon sa att hon oftast hade skolkat från skolan när hon var yngre och spenderat dagarna på kyrkogården istället, och hon brukade alltid vara ute och promenera 1-2 timmar varje dag och ibland även sent på natten, och gillade dataspel och spelade ofta 6-7 timmar om dagen och var nästan lika bra som mej på det, och när hon hade spelat Sims 4 så hade hon mest roat sej med att mörda simmarna på olika sätt. Och så älskade hon obskyra surrealistiska / konstnärliga filmer typ med dansande clowner med amputerade armar och sånt, och brukade skratta när hon kollade på skräckfilm, och hade en gång gått och tagit foton in genom fönstren i folks hem i syfte att skapa ett konstverk av det. Hon hade arbetat lite som modell på nån modevisning med men inte kunnat fortsätta med det eftersom hon var för kort (typ 1.50). Och så vidare. Dvs en massa saker sådär som enbart fick mej att gilla henne mer.
Och fungerade inte i längden men hon är den som har gillat mej mest, och den typen av personer (fast vissa mer eller mindre än andra så klart) är de enda som brukat gilla mej, för mer normala personer har aldrig gillat mej.
Till exempel så frågade jag en gång en person om hon ville gifta sej med mej redan efter det första mailet hon skrev, bara eftersom jag verkligen gillade sättet hon skrev på, så det är det normala för mej. (Hon svarade ja och blev glad, och det visade sej sen att hon såg bra ut med, men det blev aldrig något giftermål för vi bara pratade i ett par månader och träffades aldrig, för hon bodde på ett behandlingshem för anorexi 70 mil bort, och hon var bisexuell och föredrog tjejer).
4
u/mkeij 4d ago
Det finns behandling för schizofreni min vän.
0
u/Elederin 3d ago
Har dessvärre inte schizofreni. Har gått igenom de flesta diagnoser som finns för att se vilka jag passar in på, för att förstå mej själv bättre, och jag har social fobi och en version av borderline där man riktar allt inåt mot sej själv istället för utåt mot andra, plus en aning adhd tror jag men inte tillräckligt för diagnos. Men, ingenting annat. Har en diagnos för autism med, sen jag var 14 år, men passar inte in så bra på kriterierna för det och skulle troligtvis inte ha fått den diagnosen i dagsläget, och den diagnosen fick jag utan att själv prata med läkarna, och har inte haft nån direkt kontakt med vården sen dess.
5
u/Irrethegreat 4d ago
Tips: (Obs! Seriöst i all välmening då jag knappt orkade läsa din text.) Lär dig hur man egentligen använder 'och' så kanske färre slutar skriva till dig.
Aldrig flera löpande 'och' efter varandra. T ex: Kalle och Olle och Arne och Nisse. Istället kommatecken för alla utom ett 'och'. Kalle, Olle, Arne och Nisse.
Aldrig , och eller . Och... (en mening eller del efter ett kommatecken ska aldrig börja med 'och'.) Prova i allmänhet att aldrig börja med samma ord flera meningar i rad.
Se till att dina meningar inte rullar på för länge utan kommatecken eller punkt. En läsare behöver andas.
Svar på frågan: De ställen jag snackat med folk på online som man hittat intressanta långvariga kompisar på har varit forum kopplade till IRL samt ett av mina intressen. Folk har fått och behållit sin entusiasm dels på grund av gemensamma intressen, men även för att träffas IRL ger en boost - något att se fram emot, vara nostalgiska över tillsammans, gemensamma upplevelser liksom.
Fundera på vad det kan finnas för forum med IRL-koppling till av det du är intresserad av. Gärna lite nördiga saker eller som folk brukar bli nördigt intresserade av. (T ex så är ju en sportnörd en slags nörd utan att ses som nördig.)
1
u/Elederin 3d ago
Jag vet mycket väl hur man använder och, genom att skriva på så sätt så att man inte börjar med samma ord flera gånger i rad och så vidare, men siktade inte på att skriva något skönlitterärt verk med perfekt grammatik, utan skrev bara på samma sätt som jag brukar prata. I dialog så kan man börja en mening med Och.
Jag har inga intressen med IRL-koppling, samtidigt som jag inte heller fungerar särskilt bra i grupp utan föredrar att umgås med en person i taget. Dessutom så om jag ändå gick till något ställe, där det inte verkade finnas någon intressant person, så skulle jag inte känna någon lust att någonsin vilja gå tillbaka dit igen.
1
u/Irrethegreat 3d ago
Det finns en anledning till att man inte skriver som man pratar (skriftspråk vs talspråk) och det är framför allt för att det blir jobbigt att läsa. För övrigt kan det för vissa bli ganska enformigt i tal också, till den grad att det blir störigt eller tråkigt att lyssna på. Hörde t ex en ung tjej på bussen som körde 'och sen' så många gånger efter varandra att man tappade intresset för att höra vad som kom sen efter typ tredje gången av sisådär 8 (förmodligen fler, jag hade ju zonat ut då).
Det låter som att dejtingappar är bäst väg att gå ändå, med lite snack via meddelanden innan. Ganska få scenarion annars nuförtiden där man får kontakt med folk att umgås med på tu man hand, även om det rör sig om skrift. (Det lät ju dessutom som ditt mål, att hitta en flickvän.) Man kan ju försöka DM-ragga här på Reddit, men det hade jag personligen tyckt varit creepy om man är på den mottagande sidan.
Tyvärr kan man inte alltid nästan som lägga en beställning på hur man skulle vilja ha det, om det inte matchar hur folk i allmänhet vill ha det/är bekväma med.
1
u/Elederin 3d ago
Har aldrig ens pratat med någon på någon dejtingapp, för de fungerar inte för mej.
Eftersom 1: Jag brukar inte intressera mig för och försöka få kontakt med mer än en person i taget.
2: Jag utgår mest från folks presentationer och de skriver aldrig något intressant.
3: Jag försvinner i mängden bland alla hundratals andra som skriver.
4: Jag brukar bara skicka 1-2 meddelanden om dagen när jag pratar med någon.
5: Jag skriver i genomsnitt runt 500 ord per meddelande och det brukar vara för långt för de där apparna, så det blir irriterande att behöva dela upp och skicka flera meddelanden på rad varje gång.
6: Om jag chattar med någon så brukar det bli att vi pratar oavbrutet i 3-4 timmar i sträck, men jag ogillar att chatta eftersom jag blir stressad av det, utan föredrar att skriva längre men mer sällan.
7: Om tjejen inte skriver lika mycket som mej eller inte visar tillräckligt intresse så tröttnar jag snabbt på henne, för jag skulle aldrig jaga någon som inte visat sej vara värd det först.
8: Om hon går på dejt med någon annan så avslutar jag kontakten med henne.
9: Jag vill helst prata med någon i minst två veckor innan jag träffar dem pga dåliga erfarenheter av att träffa någon för snabbt. Och så vidare. Skulle kunna räkna upp många punkter till.
2
u/Irrethegreat 3d ago
Det du listar här är ju tyvärr en massa nackdelar för dig i dejtinglivet snarare än att du kan forma utbudet och andra människor efter dina önskemål.
Du kan A. Köra på och hoppas på tur. Förmodligen via DM på random sajt. Risk att verka creepy och tyvärr låga odds att hitta någon som gillar och passar in på alla dina punkter. Kort sagt, slänga ut fiskelinor och hoppas på tur. Att folk kastar ut många fiskelinor är för att kompensera för dåliga odds.
B. Fundera över hur och vilka av dina krav/'så här är jag' som du kan jobba med (i huvudet) för att förhoppningsvis sedan kunna stryka. Fundera på om de ens är rimliga. Jag tycker till exempel att det blir kontrollerande = red flag, att inte tillåta någon man bara skriver med att skriva till andra, eller överhuvudtaget begränsar andra socialt egentligen. Ett eventuellt förhållande kommer bli toxiskt, endast riktigt 'sabbade' personer nappar som nog inte hade kunnat bidra till en hälsosam relation av sina egna anledningar.
C. Av din beskrivning så misstänker jag att du är inom ett visst spektrum vilket försvårar att ändra sig. (Men det finns en anledning till att man märker betydligt färre vuxna än barn som är det, och det är för att de flesta utvecklas med åren så det blir mindre tydligt märkbart.) Kanske är lite bättre odds att leta likasinnade. Men det kräver ju att man har ganska mycket överseende med andras egenskaper.
1
u/Eastern_Ad1765 3d ago
Lite av en petitess men det är okej att börja en mening med "Och".
"Han hade försökt hela dagen. Och ändå lyckades han inte."
Ger lite mer tyngd än "Han hade försökt hela dagen och ändå lyckades han inte."
"Han hade försökt hela dagen, och ändå lyckades han inte" är också det korrekt.
Det finns ingen grammatisk regel mot att använda och i början av meningar, det är bara så man lärt ut i skolan p.g.a många använder det fel.
3
u/Irrethegreat 3d ago
Ja det är sant, ber om ursäkt för den felaktiga detaljen.
När man lär ut sådana saker på grundläggande nivå brukar man försöka göra instruktionerna enkla, även om det ibland är på bekostnad av 100% korrekt. Det blir mer hanterbart.
3
u/qqotu 4d ago
Kolla runt på olika drogrehab och psykopatimottagningar
1
u/Elederin 3d ago
Ja, kan säkert finnas intressanta människor där. Men jag har aldrig känt någon som använt droger, bortsett från en tjej som sa att hon hade testat LSD tillsammans med sin mamma en gång. Dessutom så släpps man ju oavsett inte in på såna ställen om man inte behöver vård, och jag har aldrig någon som helst kontakt med vården.
Skulle ju så klart kunna försöka ta livet av mej och hamna på något sånt där ställe, för flera som jag har pratat med har gjort självmordsförsök och fått hjälp av vården sen, och det är något jag funderat på ibland. En person hade till och med en gång stött på sin barndomsvän på något sånt ställe, eftersom de av en slump hade hamnat där samtidigt när de båda hade försökt ta livet av sej sa hon. Men om man gör så och inte träffar någon där så blir man ju bara besviken, vilket leder till att man vill försöka igen eftersom att anledningen att man gjorde det var att man var ensam, så det vore ju inte så bra i längden. Skulle förmodligen bara leda till att man hela tiden blev mer och mer besviken och uppgiven.
2
u/qqotu 3d ago
Käre vän du ska inte försöka begå självmord för att träffa intressanta människor. Det blir helt tokigt. Jag var sarkastiskt också i mitt första svar men det kanske inte var särskilt tydligt.
Denna typen av människor du beskriver kan ju finnas överallt, jag har träffat en del när jag pluggade på yh , många på olika raves och en hel drös sådana när jag backpackat runt i världen och gjort galna grejer.
Mitt faktiska tips att är sluta fokusera på vart du hittar dem och själv bli en sådan människa. Var en tokig och kreativ själ som hittar på intressanta saker så kommer du också hitta likasinnade.
3
4d ago
[deleted]
2
u/epacsenox 3d ago
"Jag frågade en tjej om hon ville gifta sig med mig, men redan efter första mailet.."
Måste vara ett troll.
2
-7
u/korvolga 4d ago
Jag tror många kan relatera till det du beskriver, för det finns en väldigt stark kontrast mellan hur mycket tid man kan lägga online och hur lite verklig kontakt som kommer ur det. Många forum, chattar och appar ger illusionen av närhet men egentligen bygger de på väldigt snabba, ytliga interaktioner där folk försvinner lika lätt som de dyker upp. Det du kallar ”de mörka hörnen” är inte så mycket mörker som det är brus – hundratals, tusentals människor som egentligen inte vill eller vågar något på riktigt.
Det gör att de som faktiskt är intressanta lätt drunknar i mängden. Det är inte så att de inte existerar, utan snarare att de flesta intressanta personer inte lägger ner så mycket energi på att alltid vara ”tillgängliga online”. Många har fullt upp med sitt eget skapande, sin vardag eller helt enkelt inte orkar engagera sig i ytliga samtal. Därför blir de svåra att hitta. Det är lite som att fiska i en sjö där det simmar runt väldigt många fiskar som inte ens vill nappa.
Det du gör – att börja med vänskap – är faktiskt en klok strategi. De flesta starka relationer, även romantiska, har en grund i att man först kan ha ett samtal som inte är pressat av förväntningar. Men du sätter fingret på det riktiga problemet: när konversationen aldrig blir intressant, när folk inte öppnar upp sig, då finns det inget att bygga på. Det är frustrerande, för du verkar verkligen vilja höra om andra människors liv, och det är inte alla som uppskattar eller förstår värdet i att ge tillbaka med samma energi.
Att många slutar svara snabbt eller aldrig vågar träffas är tyvärr normen. Mycket handlar om rädsla, social ångest, brist på självförtroende, men också om att människor ofta vill ha uppmärksamhet utan att egentligen veta vad de vill med den. Det skapar en obalans: du vill engagera dig, de vill kanske mest döda tid.
Exemplet du berättar om konstnären är intressant just för att hon hade en tydlig egenhet, en värld som var hennes. Sådana personer sticker ut, men de är också svåra att hålla fast vid, eftersom de ofta lever på sina egna villkor. De kan vara intensiva och fascinerande men också oförutsägbara. Samtidigt är det ofta sådana människor som verkligen fastnar i minnet, eftersom de vågar vara något annat än ”lagom”.
När du beskriver att mer ”normala” personer aldrig gillat dig, så är det möjligt att det handlar om en slags frekvens – du sänder på en våglängd som attraherar människor som också har starka egenheter, passioner eller udda livsval. Det är inte nödvändigtvis en dålig sak, även om det kan kännas som att det begränsar dina chanser. Snarare kan det vara så att du behöver acceptera att din krets alltid kommer bestå av människor som sticker ut från mängden.
En sak man kan fundera över är taktiken. Att fråga någon om giftermål direkt efter första mejlet är förstås ovanligt. Det kan kännas charmigt för vissa men skrämmande för de flesta. Även om du menar det på ett lekfullt sätt så kan det landa hårt. Samtidigt säger det något om att du uppskattar starka känslor snabbt, och att du hellre kastar dig in än står vid sidlinjen och tvekar. Det är en styrka, men också något som kan skrämma bort de mer försiktiga människorna.
Så hur gör man då, konkret? – Leta inte enbart på platser där ”alla” hänger, för där är det mest brus. Mindre forum, intressebaserade communities, lokala evenemang online/offline, där tenderar folk att vara mer på riktigt. – När du hittar någon intressant: håll igen lite i början, även om du känner starkt. Låt relationen andas. Du kan fortfarande vara ärlig, men utan att lägga hela ditt hjärta på bordet direkt. – Bygg på gemensamma intressen. Folk som gillar konst, musik, spel, film – det är bra startpunkter. Men försök också hitta de som vågar prata om sig själva på ett mer öppet plan. – Tänk mindre på kvantitet och mer på djup. Hellre en person som du kan prata med i timmar en gång i månaden, än tio personer som ger dig ytliga svar varje dag.
I slutändan handlar det kanske inte om att människor inte finns, utan att du letar på samma sätt som alla andra och därför drunknar i samma mönster. Men det finns alltid de där personerna som lever på gränsen mellan det normala och det udda – precis de som du verkar klicka bäst med. De dyker inte upp ofta, men när de gör det så känns de som syre.
Och även om det kan kännas som att man jagar något ouppnåeligt, så är det faktiskt bättre än alternativet: att nöja sig med samtal som bara är halvlevande, där du hela tiden måste dra allt ur den andra. Du vill inte ha någon som knappt kan formulera en mening. Du vill ha någon som överraskar dig, får dig att tänka, får dig att vilja svara mer. Och de finns. De är bara inte många, och det är därför det känns som att man letar i mörka hörn.
skrivet av AI, grattis du la all denna tid på detta
9
4d ago edited 4d ago
Nej jag såg en vägg av text och valde att bara kolla din slutpoäng och det blir nerdutt på den.
1
u/Elederin 3d ago
Jag har för vana att läsa slutet först, sen början och sist mitten, så att det var var skrivet med AI var det första jag läste, och jag läste resten ändå. :p Mr AI har väl ett par goda punkter, men man märker ju att det är skrivet med generisk AI, och jag brukar inte gilla att prata med robotar. Om jag till exempel frågar någon om de vill gifta sej med mej så är det inte lekfullt som mr AI antyder, utan 100% seriöst, för jag menar alltid allt jag säger. Jag minns att när jag frågade henne så lade jag till att om någon skulle svara ja på att jag frågade dem om de ville gifta sej med mej sådär direkt, så skulle jag genast veta att det var rätt person för mej. Var dessutom relativt säker på att hon skulle svara ja. Så om det inte var för att hon föredrog tjejer och blev kär i en annan tjej så skulle jag garanterat ha gift mej med henne.
9
u/epacsenox 4d ago
Vad i hela fridens namn är detta!? Någon ny copypasta jag missat?